Jag räknade över mitt livs små händelser.
När jag drev med vinden i min kajak
och trodde att jag var i fara.
Min ängslan,
den lilla som tycktes så stor,
för allt det oumbärliga
jag måste ha och uppnå.
Och ändå finns det bara ett enda,
det största av allt:
Att leva och se den stora dagen gry
och ljuset som uppfyller världen.
Att lära sig att leva i nuet istället för att oroa sig för allt...en oro som tar så mycket energi./ skrivet av okänd grönlänning.
Att lära sig att leva i nuet istället för att oroa sig över allt, något att påminnas om varje dag. Även njuta i det lilla.
SvaraRaderapuss puss
Jag tillhör dem som alltid oroat sig för morgondagen,
SvaraRaderaNu, idag hoppas jag lärt mig att leva i nuet.
Tänk om jag gjort det när jag var ung.
När barnen var små.
Det är bara vissa glimtar jag minns. Jag skulle vilja minnas VARJE DAG av din och Roberts barndom. Nä, stress och oro har hindrat!!