Det största av allt

Jag räknade över mitt livs små händelser.

När jag drev med vinden i min kajak

och trodde att jag var i fara.

Min ängslan,

den lilla som tycktes så stor,

för allt det oumbärliga

jag måste ha och uppnå.

Och ändå finns det bara ett enda,

det största av allt:

Att leva och se den stora dagen gry

och ljuset som uppfyller världen.

Att lära sig att leva i nuet istället för att oroa sig för allt...en oro som tar så mycket energi./ skrivet av okänd grönlänning.

Roy är våran tax Alice´s fästman. Ja, de älskar varann när inte Frans är med.

Frans är Nettans York.terr. och de har haft en kull valpar som blev så fina.

Alltså Alice har 2 killar, en som bor granne Roy, och en på avstånd, Frans.

Dessa 2 hundkillar kan praktiskt taget göra allt för Alice. Suck.

Hon är lycklig hon.

Scalarerna

Jag sitter ofta framför akvariet och funderar.

Där rör sig fiskarna i ett harmoniskt

förhållande till varann.

Scalarerna de två på bild är ett par. Tråkigt nog äter de upp sina ägg efter 1-2 dagar.

De är mycket hungriga, av sig, men intressanta att titta på. Rogivande!

Till skillnad från våra sötvattensfiskar, plattfisk, menar jag. Så har de ögon på var sida om huvudet. Spättan eller annan plattfisk har ju ögonen på ena sidan av kroppen.

Jaa, jag funderar på min CPAP maskin. Aldrig kunde jag tro att det var så viktigt att använda den, som det är. Skönt är att somna utan den.....hemskt att vakna med apné. Jag har så många gånger kastat mig över sängkanten- slagit knytnäven i bröstkorgen- för att få luft- sedan fått en hemsk hjärtklappning och en öm bröstkorg.

Nu händer det inte ofta, men det händer om jag ex. är förkyld. Det bär emot lite att gå i säng ibland. MEN PÅ MED MASKEN BARA :)

26 år Nicklas o Jerry

Jaa, idag blir Nicklas och Jerry 26 år.

Här på mamma Nettans armar 1985.

Morbror Robert som stolt håller läget under kontroll, är nu 42 år.

Freddie är verkligen en glad o lycklig storebror.

Vi skulle setts idag, men en förkylning slog till på morgonen, så jag får hålla mig o maken hemma. SÅ TRÅKIGT.

CPAP´n fungerar lite dåligt när man är förkyld. Det går inte att spänna remmarna för hårt runt huvudet för då får man huvudvärk.MEN

GRATTIS MINA FINA KILLAR...

Utmaning från Nettan...

Ja, detta är verkligen en skrivhörna. Ett hörn under trappen, med bokhyllor och fax och papper.

Jag har ingen "skön soffa" att mysa i, för då får jag ingen signal till datorn. Sedan är jag så gammal att det är skönare att sitta i skrivstolen :).

Men det ser mysigt ut där Ni sitter, vid köksbord, i vard.rum, i sovrum osv.

Kanske har ni lättare att klämma ut era tankar också, Ja, Nettan....där bara sprutar orden ut.

Idag skall jag byta filter i min CPAP. Det sitter ett litet blåvitt filter vid inblåset och det tar bort dammet som följer med luften in.
Man måste rekvirera filter från Eskilstuna, så kommer det på posten.
Det går ju bra!
Men så skall slangen "vädras" och spolas. Jag spolar inte så ofta varannan vecka kanske, men vädrar den var dag.

Sedan skall jag ut och gå, ta med termosen, hunden och maken.
Ha en bra dag!

Här är min kära make.

Han förskräcks inte för hans hustru ligger med en mask om näsa och mun.

Ibland kan han säga "Det blåste lite inatt". Då har jag krypit nära honom så min frånluft sprutat honom i ansiktet.

Visst vore det skönt att somna nära varann , utan CPAP´n, men då snarkar jag ljudligt...pust!

Här är den stolta farmor, till Vincent.

Nu har hon 2 barnbarn.

Hugo och Vincent.

Det blir bara pojkar i släkten.

Vet Ni vad det beror på?

Jo, att man älskar ofta...mmmm

Älskar man sällan blir det flickor. De har högre överlevnadspoten. i spermierna. Enl. danskarna. Så-dä-så

Titta på Vincents koncentrerade blick.

Vaaa, det blinkar och låter....Kul.

"Hur gör man mamma"?

Det här är lilla Vincent,. Mitt barnbarn Jerrys son. Här är han bara 3 mån. och jag tycker att han är så duktig.

Man kan undra hur det kunde bli folk av oss. Vi fick ligga i mammas famn inlindade som en kåldolme med filt om hela den lilla kroppen,och nu kan man stimulera dem tidigt, att stå och sitta.

Vincent reste sig i mitt knä av egen kraft, när han tagit tag om mina händer.

Han är så gooo.Hoppas det går väl för honom i livet.

Han har så fina föräldrar.

Kram, på Er

Min kära mamma som är 94 år, snarkar inte. Man måste se att bröstet häver sig, för annars kan man tro att hon slutat andas. Hon hörs inte.

Lyckliga mamma.

Tänk om hon skulle behöva ha en mask för munnen och näsan!!Det skulle hon aldrig gå med på....

Att göra "ingenting".

,

"Hur gör man ingenting?" frågade Puh

"Jo det är när någon ropar till en, just när man ska gå ut:

"Vad ska du göra Christoffer Robin?" och man säger:

"Å, just ingenting, och sen går man ut och gör det"

"Jaså", sa Puh.

Ja, så kan det kännas ibland. Försök att göra samma sak, Ingenting!

Man har alldeles för många "måsten".

Säger jag, och tar en tupplur.